Nu äntligen ar det rullat igång med min sons inskolning på dagis. Innan sommaren började vi och det blev helt fel. Hon som skulle vara inskolningsansvarig gjorde enligt min mening inte sitt jobb vilket resulterade i att min son fick panikångest och jag kände mig tvungen att ta honom där ifrån. Eftersom han nu hade lite i bagaget och hela sommaren med gråten i halsen sagt att jag vill inte gå på dagis, kändes det jätte viktigt att lägga upp en bra plan för andra omgången av inskolningen.
Efter ett givande möte med dagispersonalen så var det dags.
Vecka 1 Hembesök.
En från personalen kom hem till oss i 3 dagar ca 1,5 timmar och bara lekte med min son. Det första han sa när hon klev innanför dörren var "-Jag vill inte gå på dagis." Men efter en stund började dom leka och jag höll mig utanför och det blev en perfect match.
Vecka 2 Hälsa på Maja på dagis.
Jag följde med och han var en aning avvaktande till en början, men sen släppte det. 3:e dagen vi var där kollade han inte alls efter mig och man kan bara konstatera att det blev jätte bra denna gång.
Nu är vi inne på 3.e veckan och jag har lämnat honom där en liten stund, inga problem. Han har anpassat sig och tycker att det är jätte kul och att mamma inte behöver vara där. Håller hårt i tummarna att detta ska gå vägen och att det ska fungera bra.
Mitt upp i allt detta håller vi fortfarande på med rusten av huset. Efter att ha skrapat pärlspont tills träningsvärken var ett faktum noterade jag att en del av väggen buktade ut en aning. Slet bort golvlisten och till min förfäran såg att träet var murket. Jag frågade min mor om detta och hon talade om att det hade regnat in där för 30år sedan innan dom lagt det nya taket. Pust... Den vägg som jag har slitit med är bara att riva. Tur i oturen att jag började där.
Började då med att försöka fixa hallen. Fick hjälp av min man att slita ur ett par gamla garderober och vipps en jätte stor hall. Efter ett försök att slå ur spikarna ur lister och sockeln till garderoben slant jag och en bräda for ner och rätt över min fot. Så klart var det spikar i den änden som landade på min fot, genom skon och ner i min fot. Aj! Arg över detta fortsatte jag efter att plåstrat om foten att kasta ut allt på släpkärran.
Foten bultade men jag kunde inte sluta. Även här buktade tapeten ut och jag misstänkte det värsta. Men under 40 lager olika tapet hittade jag en gammal men frisk timmerstomme. Lättad över detta bestämde vi att riva alla lister och rensa väggarna, ta fram timret och sedan måla det vitt. Äntligen går det åt rätt håll!
onsdag 3 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar