Som vanligt har det hänt en hel del sen sist. Det har blivit ett nytt år och många nya projekt har startats. I år kommer vi att försöka rusta hus, trädgård och ja, sen finns det väl inte så mycket mer tid till annat egentligen. Efter att blivit hemmansägare och allt vad det innebär inser man att tiden inte riktigt räcker till. Som nu när det var som kallast, löste värmepumpen ut och på tidig morgon vaknade min man av att det kändes kallare än vanlig. 14 grader, det var nästan så att man fick gnugga sömnen ur ögonen och titta en gång till. Jo, 14 grader. Påpälsad, ut och ner i källaren, startade om värmepumpen, väntade 800 sek, och konstaterade att den nu var igång och funkade som den skulle. Men det tar ett tag innan värmen i huset kommer till den temperatur som gör att man inte fryser fast om man står still för länge. Tände så många värmeljus vi kunde, sen kröp vi ner i soffan alla fyra med duntäcken och varm O’boy.
Jag ska bli moster i maj! Det är så spännande och jag är så glad! I och med att vi då stod i begrepp att köpa var sitt hemman, och att dom ska bli föräldrar bestämde dom sig för att ta tag i varandra och gifta sig. Lördag den 10 januari vart det bestämt, saken var bara den att vi andra fick reda på det onsdagen samma vecka. Hur ska vi hinna ha en möhippa, köpa bröllopspresenter och skriva att tal på 3 dagar?!? Efter en brainstorm bestämde vi oss för att alla vi systrar skulle ta med Maria till Church Street i Gävle och svulla i oss en massa god mat. Fredagen kom och jag fick ett samtal, vår bror var på väg och skulle komma till Storvik 17:50. Perfekt! Ännu en rolig överraskning! Jag hämtade upp honom och sen drog vi vidare in till Gävle. Maria var jätte glad och sa att detta var det hon önskade att göra.
Lördagen kom och vi gjorde oss i ordning för bröllopsceremonin. Tyvärr kunde inte min man vara med, han skulle till Singapore och Hongkong i affärer. Jag hade önskat att han var med, men det var inget att göra åt.
Jag grät innan ens ceremonin började, jag grät under och efter. Det är något helt underbart med bröllop, det är magiskt…
Nu längtar vi efter att den lilla grabben i magen ska komma ut!
Ja, det var lite uppdatering i stora drag. Ses snart igen
måndag 16 februari 2009
torsdag 8 januari 2009
Jul i snart vårat hus
Nu var det ett tag sen man skrev en rad...
Det har hänt en hel del sen sist. Jul och nyår och allt vad det innebär. Barnen blev nöjda för alla klapparna och lugnt och skönt har hela helgerna varit. Nu är det dags att städa ut julen igen. Granen är ute och stakarna med kulorna har åkt in i garderoben. Det känns som att det hela var över innan det ens börjat. Allt går så fort nu mer. Är det för att man har barn eller för att man är upptagen att göra allt för julstämningen att man inte hinner sitta ner och ta in julefriden. ha ha. Hur det än är så har det gått fört och nu är det ett nytt år med nya planer som ska skrida till verket.
Ska till revisorn idag och gå igenom alla avtal för husköpet..
Det pirrar i kroppen som om man skulle vara nykär, men det är väl så. Nu står vi i begrepp om att köpa ett eget hemman, vårat alldeles egna hemman. Ett litet kliv för mänskligheten men ett enormt kliv för oss.
Det har hänt en hel del sen sist. Jul och nyår och allt vad det innebär. Barnen blev nöjda för alla klapparna och lugnt och skönt har hela helgerna varit. Nu är det dags att städa ut julen igen. Granen är ute och stakarna med kulorna har åkt in i garderoben. Det känns som att det hela var över innan det ens börjat. Allt går så fort nu mer. Är det för att man har barn eller för att man är upptagen att göra allt för julstämningen att man inte hinner sitta ner och ta in julefriden. ha ha. Hur det än är så har det gått fört och nu är det ett nytt år med nya planer som ska skrida till verket.
Ska till revisorn idag och gå igenom alla avtal för husköpet..
Det pirrar i kroppen som om man skulle vara nykär, men det är väl så. Nu står vi i begrepp om att köpa ett eget hemman, vårat alldeles egna hemman. Ett litet kliv för mänskligheten men ett enormt kliv för oss.
tisdag 16 december 2008
Förkylning och Irländskt fläsk
Då var Lucia över, nu är det bara julen och dess förberedelser kvar. Förkylningarna har bytt av varandra och efter att ha snorat och hostat ett tag så börjar det kännas bättre.
Kan inte riktigt låta bli att reflektera över larmet om det livsfarliga fläskköttet från Irland. Jag som redan har köpt skinka för att vara tidig i år. Som tur är tillhörde inte min skinka en gris från Irland, men det känns som att det är dags för ett uppror.
Varför ska det vara oekonomiskt och nästan rent omöjligt för oss att ha ett självförsörjande hushåll. Med självförsörjande menar jag att föda upp och odla din egen mat på gården.
Att det kan vara mer ekonomiskt att köpa och importera kött från Irland, Danmark eller varför inte en vacumpackad entrecote från Ecuador. För mig är detta rent idiotiskt. Självklart kan inte alla göra det, det skulle vara rent vansinne att föda upp ett gäng mjölkkor i storstaden eller att ha ett antal smågrisar på en garage uppfart. Men dom som vill och kan.
Idag, ett pappersamhälle som detta gör att om man vill ha nån gris eller ko så är det bara att sätta sig ner och fylla i en lunta papper. Jag tror att vi måste göra det lite lättare för dom "bönder" som finns kvar och för att det ska fortsätta. Att det ska finnas ett reglemente för hur djurhållningen ska vara är självklart, ingen ska fara illa. Men när det är billigare att sätta tänderna i en biff från Ecuador än en svensk så måste vi ta oss en funderare.
Med gott samvete kommer jag att griljera denna skinka och säga skål! och hoppas på att fler kan föda upp sin egen julskinka.
Kan inte riktigt låta bli att reflektera över larmet om det livsfarliga fläskköttet från Irland. Jag som redan har köpt skinka för att vara tidig i år. Som tur är tillhörde inte min skinka en gris från Irland, men det känns som att det är dags för ett uppror.
Varför ska det vara oekonomiskt och nästan rent omöjligt för oss att ha ett självförsörjande hushåll. Med självförsörjande menar jag att föda upp och odla din egen mat på gården.
Att det kan vara mer ekonomiskt att köpa och importera kött från Irland, Danmark eller varför inte en vacumpackad entrecote från Ecuador. För mig är detta rent idiotiskt. Självklart kan inte alla göra det, det skulle vara rent vansinne att föda upp ett gäng mjölkkor i storstaden eller att ha ett antal smågrisar på en garage uppfart. Men dom som vill och kan.
Idag, ett pappersamhälle som detta gör att om man vill ha nån gris eller ko så är det bara att sätta sig ner och fylla i en lunta papper. Jag tror att vi måste göra det lite lättare för dom "bönder" som finns kvar och för att det ska fortsätta. Att det ska finnas ett reglemente för hur djurhållningen ska vara är självklart, ingen ska fara illa. Men när det är billigare att sätta tänderna i en biff från Ecuador än en svensk så måste vi ta oss en funderare.
Med gott samvete kommer jag att griljera denna skinka och säga skål! och hoppas på att fler kan föda upp sin egen julskinka.
söndag 9 november 2008
Pansarvagn och svärföräldrar
Har idag kört lastmaskin och snyggat till på gården. Det går så mycket enklare och lättare när man har maskiner och verktyg.
Det är något som jag skulle vilja att tomten har med sig till mig i julklapp... en lastmaskin, eller varför inte en pansarvagn - Leopard 2A6EX. Har nog inte så mycket användning för en stridsvagn, men det hade varit kul.
Nu börjar det bli mörkt och det är dags att göra sig iordning för att åka till svärföräldrarna. Smörgåstårta och fika i överflöd, men det är ju bara farsdag i gång om året.
Det är något som jag skulle vilja att tomten har med sig till mig i julklapp... en lastmaskin, eller varför inte en pansarvagn - Leopard 2A6EX. Har nog inte så mycket användning för en stridsvagn, men det hade varit kul.
Nu börjar det bli mörkt och det är dags att göra sig iordning för att åka till svärföräldrarna. Smörgåstårta och fika i överflöd, men det är ju bara farsdag i gång om året.
måndag 3 november 2008
Bihålor och snorungar
Ja, så kom den som ett brev på posten. Förkylningen är hemsk, svällda bihålor, hostar och öronvärk. Min son började på dagis och efter det har jag och min dotter sjuka i omgångar.
Vi hoppas på att det vänder och att förkylningen släpper...
Vi hoppas på att det vänder och att förkylningen släpper...
onsdag 3 september 2008
Getingar och Anticimex
Tack och lov kom anticimex och besprutade getingboet och nu är dett fritt fram att använda trädgården igen!
Inskolning och 40 lager tapet
Nu äntligen ar det rullat igång med min sons inskolning på dagis. Innan sommaren började vi och det blev helt fel. Hon som skulle vara inskolningsansvarig gjorde enligt min mening inte sitt jobb vilket resulterade i att min son fick panikångest och jag kände mig tvungen att ta honom där ifrån. Eftersom han nu hade lite i bagaget och hela sommaren med gråten i halsen sagt att jag vill inte gå på dagis, kändes det jätte viktigt att lägga upp en bra plan för andra omgången av inskolningen.
Efter ett givande möte med dagispersonalen så var det dags.
Vecka 1 Hembesök.
En från personalen kom hem till oss i 3 dagar ca 1,5 timmar och bara lekte med min son. Det första han sa när hon klev innanför dörren var "-Jag vill inte gå på dagis." Men efter en stund började dom leka och jag höll mig utanför och det blev en perfect match.
Vecka 2 Hälsa på Maja på dagis.
Jag följde med och han var en aning avvaktande till en början, men sen släppte det. 3:e dagen vi var där kollade han inte alls efter mig och man kan bara konstatera att det blev jätte bra denna gång.
Nu är vi inne på 3.e veckan och jag har lämnat honom där en liten stund, inga problem. Han har anpassat sig och tycker att det är jätte kul och att mamma inte behöver vara där. Håller hårt i tummarna att detta ska gå vägen och att det ska fungera bra.
Mitt upp i allt detta håller vi fortfarande på med rusten av huset. Efter att ha skrapat pärlspont tills träningsvärken var ett faktum noterade jag att en del av väggen buktade ut en aning. Slet bort golvlisten och till min förfäran såg att träet var murket. Jag frågade min mor om detta och hon talade om att det hade regnat in där för 30år sedan innan dom lagt det nya taket. Pust... Den vägg som jag har slitit med är bara att riva. Tur i oturen att jag började där.
Började då med att försöka fixa hallen. Fick hjälp av min man att slita ur ett par gamla garderober och vipps en jätte stor hall. Efter ett försök att slå ur spikarna ur lister och sockeln till garderoben slant jag och en bräda for ner och rätt över min fot. Så klart var det spikar i den änden som landade på min fot, genom skon och ner i min fot. Aj! Arg över detta fortsatte jag efter att plåstrat om foten att kasta ut allt på släpkärran.
Foten bultade men jag kunde inte sluta. Även här buktade tapeten ut och jag misstänkte det värsta. Men under 40 lager olika tapet hittade jag en gammal men frisk timmerstomme. Lättad över detta bestämde vi att riva alla lister och rensa väggarna, ta fram timret och sedan måla det vitt. Äntligen går det åt rätt håll!
Efter ett givande möte med dagispersonalen så var det dags.
Vecka 1 Hembesök.
En från personalen kom hem till oss i 3 dagar ca 1,5 timmar och bara lekte med min son. Det första han sa när hon klev innanför dörren var "-Jag vill inte gå på dagis." Men efter en stund började dom leka och jag höll mig utanför och det blev en perfect match.
Vecka 2 Hälsa på Maja på dagis.
Jag följde med och han var en aning avvaktande till en början, men sen släppte det. 3:e dagen vi var där kollade han inte alls efter mig och man kan bara konstatera att det blev jätte bra denna gång.
Nu är vi inne på 3.e veckan och jag har lämnat honom där en liten stund, inga problem. Han har anpassat sig och tycker att det är jätte kul och att mamma inte behöver vara där. Håller hårt i tummarna att detta ska gå vägen och att det ska fungera bra.
Mitt upp i allt detta håller vi fortfarande på med rusten av huset. Efter att ha skrapat pärlspont tills träningsvärken var ett faktum noterade jag att en del av väggen buktade ut en aning. Slet bort golvlisten och till min förfäran såg att träet var murket. Jag frågade min mor om detta och hon talade om att det hade regnat in där för 30år sedan innan dom lagt det nya taket. Pust... Den vägg som jag har slitit med är bara att riva. Tur i oturen att jag började där.
Började då med att försöka fixa hallen. Fick hjälp av min man att slita ur ett par gamla garderober och vipps en jätte stor hall. Efter ett försök att slå ur spikarna ur lister och sockeln till garderoben slant jag och en bräda for ner och rätt över min fot. Så klart var det spikar i den änden som landade på min fot, genom skon och ner i min fot. Aj! Arg över detta fortsatte jag efter att plåstrat om foten att kasta ut allt på släpkärran.
Foten bultade men jag kunde inte sluta. Även här buktade tapeten ut och jag misstänkte det värsta. Men under 40 lager olika tapet hittade jag en gammal men frisk timmerstomme. Lättad över detta bestämde vi att riva alla lister och rensa väggarna, ta fram timret och sedan måla det vitt. Äntligen går det åt rätt håll!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
